lördag 5 november 2011

Flyttlasset går




Idag hjälper vi mamma, pappa och mina syskon att flytta från lägenheten till huset. Eller ja, Gustav hjälper till medan jag tar hand om vår lille buse och hjälper till med att plocka med disk osv. För lite fika behöver man allt om man ska orka flytta! ;)


/Maria - iphone

Kräkan




William brukar tycka det är lite roligt när man använder kameran på telefonen så man kan se sig själv på skärmen. Då vill han gärna pilla lite på skärmen och så sitter han ofta och ler åt sig själv. Jag passade på att ta några foton samtidigt, så helt plötsligt, precis då jag tar ett foto ser jag på skärmen hur världens kräka ramlar ut ur Williams mun. Hehe. Snyggt!


/Maria - iphone

fredag 4 november 2011

6 månader

Idag blir William hela 6 månader gammal! Tänk vad mycket som hänt under det här halvåret, vad mycket vi lärt oss, vad mycket han lärt sig. Hur vi alla har utvecklats och blivit en riktig liten familj. Det är helt underbart!


Kom på att jag inte visat några bilder alls från då William kom till världen. Som ni vet slutade det med ett akut kejsarsnitt, men sen låg han där på mitt bröst. Lillskroten. När jag hörde hans första skrik började jag gråta av lycka. Vår bebis!


Nu har vår bebis blivit så stor! Han kan så mycket. Sitta, stå när han har något stöd att hålla sig i, rulla från rygg till mage, backa i gåstolen, digga med huvudet när man sjunger, vara snabb som tusan för att få tag på det han vill ha. Han kan helt enkelt så mycket att jag inte ens orkar rabbla upp allt här! Jag är så stolt över min lille kille och jag älskar honom så mycket att det känns i hela kroppen. Och jag ser så mycket fram emot alla år vi har framför oss, allt han kommer att lära sig, allt vi kommer att hitta på. Familjelivet är verkligen lycka! :)


Lillskrot växer så det knakar!

/Maria - iphone

Mys!




Lite förmiddagsmys i sängen med en febrig liten kille. Febern har gått ner lite nu i alla fall, men han är fortfarande kinkig. Plutteplutt!

/Maria - iphone

Feber

Den här natten har varit jobbig minst sagt, men säkerligen ännu jobbigare för stackars William som haft hög feber i natt. Det bara hettade om hans stackars lilla huvud och han sov inte mycket i sin egen säg i natt. Nej, snutta hos mamma skulle han göra flertalet gånger i natt och sen ville han bara ligga kvar och sova mellan mamma och pappa. Och självklart skulle han göra det, lille bubben där.
Två timmar efter läggningen som igår kväll gick förvånansvärt bra (antar att det var eftersom han var så himla trött då) så hörde vi helt plötsligt en liten bebis ligga och prata. Pratade gjorde han länge och väl. Det tog närmare två timmar innan han somnade om igen. Ja den här natten har varit, konstig.

Tog tempen på den lille bebisen på morgonen och han hade då 38,4 grader. Men var ändå ganska pigg, lekte och log. Men han har hela tiden lätt till gråt. Nu hoppas vi bara på att febern går ner snabbt!


/Maria - iphone

torsdag 3 november 2011

BVC

Det här dagen bara svischade förbi. Poff så var det mörkt och kväll!

Idag har vi varit på BVC för 6 månaderskontroll, läkarbesök och vaccination. Lilleplupp gick igenom besiktningen, allt var bra sa läkaren. Han väger numer 8,7 kg och är 70 cm lång. Han följde sin kurva så bra och den hade faktiskt börjat peka mer uppåt igen efter den så kallade "amningspuckeln", kanske beror det på att han äter mer vanligt mat nu också. Vaccineringen gick bra, han satt hos pappa den här gången. Medan de stack och sprutade in vaccinet var han helt tyst. Såg mest chockad ut. Så kom den riktigt ledsenläppen fram och han bara skrek. Pappa försökte trösta, när han inte blivit tyst på ett litet tag så höll jag fram händerna och frågade om han ville komma till mamma. Då slängde han sig med hela kroppen mot mig. Lille mysbubblan, ibland är det helt enkelt mamma som är bäst! Jag njuter för fulla muggar, en vacker dag får man väl ett "Neeej, jag villa ha pappa!" till svar när man ska trösta honom. ;)

Under kvällen har vi haft en riktigt trött och ledsen bebis här hemma. Antar att det är sen vaccinationen. Han har varit öm på låren där de stack honom så så fort man råkade nudda dem så började han nästan gråta. Han har helst bara velat ligga i min famn, suga på nappen och pilla med mitt hår. Mammas lilla hjärta. Nu sover han i alla fall gott i sin säng, sova är nog precis vad han behöver.

Nu: äggmacka och mys framför tvn med Gustav innan läggdags!

/Maria - iphone

onsdag 2 november 2011

Utforska




Innan grötdags var lille W på riktigt utforskar humör. Det var fårskinnsfåtöljen han skulle utforska. Han stod vi den, han till och med rörde sig lite i sidled då han bara skulle ta handtaget. Sedan satt han i den, tittade sig omkring och kände sig fram. Det mest intressanta för idag var helt klart handtaget. Det skulle han ta på och titta på om och om igen..


Jag känner mig ganska säker på att William var i ett utvecklingssprång under den här jobbiga veckan vi haft. Han var väldigt gnällig, ville inte vara själv och sov jättedåligt. Han vaknade flera gånger per natt och bara skrek. Men nu har det vänt. Under de senaste dagarna har det varit en helt annan bebis här hemma. Han leker, lär sig nya saker, är glad och framförallt sover mycket bättre! Underbart!

/Maria - iphone

Benen

Jag är så slut i benen. Så slut att jag blir alldeles darrig så fort jag ska göra något ansträngande, som att gå i trappor. Det kanske har blivit lite mycket promenader och träning på sista tiden? Mina ben hänger inte riktigt med. Värst var när jag skulle upp med vagnen för trappen hos mamma idag. Min arma ben!

Sådär, efter lite klag kanske det går över! *hoppas*

/Maria - iphone

tisdag 1 november 2011

Pussgurkan

William har blivit en riktig pussgurka under de senaste dagarna. När man kommer med ansiktet mot honom så sträcker han ut sina korta armarna, nyper tag i mina kinder eller hår och trycker sin öppna mun mot min. Så himla gosigt! Riktiga blötpussar. Tänk att min lille kille är så stor att han kan pussas med flit nu. :)


/Maria - iphone

Spökmaränger

I ren Halloween-anda fick jag för mig att baka spökmaränger igår. Maränger var det första gången jag bakat så jag hade inte för höga krav på dem. Målet var att de inte skulle rinna ut till små plättar. Jag lyckades! Jag måste även själv säga att varje litet marängspöke fick en egen personlighet när de blev så olika och så "fula"! :)


Det blev förresten en mamma och bebis. Det är jag och William i spökmaräng-form, för det har jag bestämt! :)

/Maria - iphone