G kom hem efter nattjobb. Lille W satt på sin stol och åt riskaka. Jag stod inne på toaletten och försökte fixa håret.
Det där nedrans håret.
Jag trodde jag skulle bli tokig när jag för femtioelfte gången försökte sätta upp det. Det brukar i vanliga fall vara den perfekta lösningen när håret går på sista reserven innan det borde tvättats. Men hur jag än gjorde så såg det ut som jag hade kala fläckar upp i huvve. Inte snyggt.
Jag blev skitsur.
G stod i dörröppningen och sa att han skulle gå och lägga sig, trött som han var. "Mmm.." svarade jag och tyckte han skulle sluta titta på mig.
Efter ett tag så bara kokade det i mig.
Jag bara: "Gå och lägg dig du" (såg säkert inte alls sur ut)
"Ja, är det okej det då?"
"JA! Jag är skitosams med mitt hår så jag vill inte att du ska stå och titta på mig när jag fixar det!"
"Är du sur på mig?"
"NEJ! Jag är sur på HÅRET!"
"Okej.."
"Jag vill bara vara ifred.."
Han gav upp och gick och la sig.
Mycket bra morgonhumör en lördag som denna.
Det har gått över nu. Förutom varje gång jag ser mitt himla hår i spegeln!
lördag 10 november 2012
fredag 9 november 2012
Man tager vad man haver?
Mycket tidigt i morse vaknade jag av att jag kände vassa små tänder mot hakan.
Mycket riktigt. Jag blev biten på hakan.
"Vad är det som händer!?" och "Aaaj!" hann jag tänkte innan jag förstod va som försiggick.
Det var visst bara lille W som var på jakt efter nappen.
Hakan var näst bäst.. Eller?
Mycket riktigt. Jag blev biten på hakan.
"Vad är det som händer!?" och "Aaaj!" hann jag tänkte innan jag förstod va som försiggick.
Det var visst bara lille W som var på jakt efter nappen.
Hakan var näst bäst.. Eller?
Min mamma är en stjärna!
En dags shopping på Ikea tillsammans med mamma bjuder i vanlig ordning på en massa tok. För hon är ju ganska tokig, min mamma. Ganska knasig och ganska söt. Eller väldigt söt.
Idag skulle vi tanka. Vi letade Statoil och mamma var guide.
"Har vi åkt förbi husvagnsstället!?" utropade mamma när jag frågade om jag skulle svänga. (Hon hade nämligen ägnat sig åt telefonen istället för att guida mig.)
"Nej jag tror inte det..."
"Jo men där framme är det ju!" *pekar*
...
"Nehe, det var en 30-skylt.."
Sen började hon skratta så där sött åt sig själv. Den där underbara mamman!
____________________
Jodå, vi hittade Statoil. Fast inte det Statoil mamma trodde att vi skulle hitta..
Idag skulle vi tanka. Vi letade Statoil och mamma var guide.
"Har vi åkt förbi husvagnsstället!?" utropade mamma när jag frågade om jag skulle svänga. (Hon hade nämligen ägnat sig åt telefonen istället för att guida mig.)
"Nej jag tror inte det..."
"Jo men där framme är det ju!" *pekar*
...
"Nehe, det var en 30-skylt.."
Sen började hon skratta så där sött åt sig själv. Den där underbara mamman!
____________________
Jodå, vi hittade Statoil. Fast inte det Statoil mamma trodde att vi skulle hitta..
torsdag 8 november 2012
Det var nära ögat!
Tänkte att jag skulle skaka liv i den här himla bloggen som legat och halvdött på sista tiden. Fick ett telefonsamtal häromdagen då min far ringde och menade att han hade något allvarligt att prata med mig om: Jag har slutat skriva på bloggen! Mycket allvarligt. "Ja men jag har inte kommit på något att skriva om" svarade jag. "Men sånt som händer i vardagen" sa han.
Okej då!
Idag till exempel, då jag kände den där vanliga känslan då jag gick in på förskolan för att hämta hem lille W. Alltså känslan: "Åååh jag ooorkar inte ta av mig sko-o-ho-rna!". Så jag tog helt enkelt på mig såna där blå skoskydd i stället. Samtidigt tänkte jag mardrömstanken: "Tänk om jag glömmer ta av mig dem när jag går hem!".
Hämtar gullfisen, får på honom kläder efter högljudda protester (förskollärarna menade att de inte alls kände igen de ljuden).
Så, äntligen efter pust, stånk och cirka en halvliter svett, på väg ut genom dörren. Stänger den bakom mig och bara: "Shit!". För där satt de lysande blå skoskydden så fint på mina skor.
Det var nära ögat!
(Bildbevis - sko sticker fram utan blått skoskydd!)
Okej då!
Idag till exempel, då jag kände den där vanliga känslan då jag gick in på förskolan för att hämta hem lille W. Alltså känslan: "Åååh jag ooorkar inte ta av mig sko-o-ho-rna!". Så jag tog helt enkelt på mig såna där blå skoskydd i stället. Samtidigt tänkte jag mardrömstanken: "Tänk om jag glömmer ta av mig dem när jag går hem!".
Hämtar gullfisen, får på honom kläder efter högljudda protester (förskollärarna menade att de inte alls kände igen de ljuden).
Så, äntligen efter pust, stånk och cirka en halvliter svett, på väg ut genom dörren. Stänger den bakom mig och bara: "Shit!". För där satt de lysande blå skoskydden så fint på mina skor.
Det var nära ögat!
(Bildbevis - sko sticker fram utan blått skoskydd!)
måndag 1 oktober 2012
Om att se föreläsning när barnet är hemma från förskolan..
lördag 29 september 2012
Hört i sandlådan
En kort konversation som ägde rum mellan två flickor på praktiken i veckan.
Med spadarna i högst hugg och under geggamojja tillverkningen tittar den ena flickan upp och säger till den andra:
"Tycker du snor är gott?"
"Jaaa" svarar hon.
"Det tycker jag med!"
De märker att jag lyssnar, tittar på mig och fnissar lite. Jag säger att "Jag tycker i alla fall inte att snor smakar gott!" och ler. Till svar fick jag:
"Men det tycker viii!" i kör.
Joråmensåatte. Mellis nästa!
Med spadarna i högst hugg och under geggamojja tillverkningen tittar den ena flickan upp och säger till den andra:
"Tycker du snor är gott?"
"Jaaa" svarar hon.
"Det tycker jag med!"
De märker att jag lyssnar, tittar på mig och fnissar lite. Jag säger att "Jag tycker i alla fall inte att snor smakar gott!" och ler. Till svar fick jag:
"Men det tycker viii!" i kör.
Joråmensåatte. Mellis nästa!
Några minuters total lycka
Igår kväll, precis innan baddags för lille W gick vi ut med hundarna ett tag. Vi bor hemma hos mamma och pappa i helgen och är hundvakt. Så vi gick neråt vattnet medan hundarna härjade runt. Hela världen såg orange ut i den höstiga kvällssolen. Så vackert!
fredag 28 september 2012
Om att lämna barn på föris..
Alltså såhär. För tre veckor sedan storgrät lille W när vi skulle lämna honom på föris. Han klamrade sig fast i famnen och grinade efter en. Personalen berättade dock att det gick över direkt när de pratade om annat.
Lillen har vuxit så otroligt mycket sedan han började förskolan. Han har blivit så självständig och kan så mycket själv. Han har börjat säga massor av ord och känns så himla stor, så förståndig liksom. En kan verkligen prata med honom och en märker på responsen att han förstår. Otroligt vad fort det går.
Sen bara. Den här rutinen med att han alltid börjar förskolan lagom till frukost fungerar riktigt bra! Han vet precis vad som gäller och fokus har legat på frukosten snarare än att vara ledsen över att vi går. På sista tiden har han sprungit in till sin plats så fort vi kommit fram, i ytterkläder och allt eftersom jag inte hinner ta av mig själv skorna innan han sprungit in. Sen har han vinkat glatt och pratat med/skrattat åt de andra barnen när en sagt hejdå.
Så idag bara. En vill säga hejdå och han bara agerar som att en inte finns och puttar bort en när en vill pussas. Sen vinkar han lite och så var det inget mer med det. Typ "gå nu mamma!"
Alltså, mamma vill ha en puss och kram ju!!
Lillen har vuxit så otroligt mycket sedan han började förskolan. Han har blivit så självständig och kan så mycket själv. Han har börjat säga massor av ord och känns så himla stor, så förståndig liksom. En kan verkligen prata med honom och en märker på responsen att han förstår. Otroligt vad fort det går.
Sen bara. Den här rutinen med att han alltid börjar förskolan lagom till frukost fungerar riktigt bra! Han vet precis vad som gäller och fokus har legat på frukosten snarare än att vara ledsen över att vi går. På sista tiden har han sprungit in till sin plats så fort vi kommit fram, i ytterkläder och allt eftersom jag inte hinner ta av mig själv skorna innan han sprungit in. Sen har han vinkat glatt och pratat med/skrattat åt de andra barnen när en sagt hejdå.
Så idag bara. En vill säga hejdå och han bara agerar som att en inte finns och puttar bort en när en vill pussas. Sen vinkar han lite och så var det inget mer med det. Typ "gå nu mamma!"
Alltså, mamma vill ha en puss och kram ju!!
lördag 22 september 2012
Du vet att du benämner dig som mamma lite för ofta när..
.. du mycket trött precis borstat tänderna klart med eltandborsten. När den börjar blinka om att batteriet är slut. När den blinkar i en hel himla evighet och du ledsnar på den där tandborsten och tänker: "Jaja, mamma ser".
Bara: Mamma? Inte är jag mamma till någon himla tandborste heller..
Bara: Mamma? Inte är jag mamma till någon himla tandborste heller..
torsdag 20 september 2012
Spola vatten
Det där med att "diska" med lille W verkade ju vara en bra ide ända tills det var dags att sluta.
Åh vatten. Vattenkranar. Slå igång. Stänga av. Favoriten. Minst sagt.
Han kan stå vid ett handfat i timmar om han så fick.
Jag tyckte i alla fall att det räckte till slut. En kan faktiskt inte stå och spola hur mycket vatten som helst. Att diskhon redan var överfull spelade ingen roll. Det är det rinnande vattnet som är allra roligast.
Jag sa till slut att vi var klara varpå jag fick ett bestämt "Nej!" till svar. Till slut stängde jag av vattnet och lyfte ner ungen från stolen. Arg. Mycket arg. Han drog tillbaka stolen till diskbänken och klev upp och fortsatte spola vatten. Jag sa att vi skulle gå ut istället och tog med honom upp för att byta till torra kläder.
Oh han blev så arg! Så arg att han skrek sig till panik. Men så till slut gick det över och vi hade en mysig utestund.
Nu är det enda han vill göra att stå där vid diskbänken och spola vatten. När han ätit och ska tvätta händerna vill han göra det i köket. Och han blir himla arg när han inte får.
Hur ska detta sluta!?
Åh vatten. Vattenkranar. Slå igång. Stänga av. Favoriten. Minst sagt.
Han kan stå vid ett handfat i timmar om han så fick.
Jag tyckte i alla fall att det räckte till slut. En kan faktiskt inte stå och spola hur mycket vatten som helst. Att diskhon redan var överfull spelade ingen roll. Det är det rinnande vattnet som är allra roligast.
Jag sa till slut att vi var klara varpå jag fick ett bestämt "Nej!" till svar. Till slut stängde jag av vattnet och lyfte ner ungen från stolen. Arg. Mycket arg. Han drog tillbaka stolen till diskbänken och klev upp och fortsatte spola vatten. Jag sa att vi skulle gå ut istället och tog med honom upp för att byta till torra kläder.
Oh han blev så arg! Så arg att han skrek sig till panik. Men så till slut gick det över och vi hade en mysig utestund.
Nu är det enda han vill göra att stå där vid diskbänken och spola vatten. När han ätit och ska tvätta händerna vill han göra det i köket. Och han blir himla arg när han inte får.
Hur ska detta sluta!?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)







