Gott Nytt År!!

Om en dejt.

Just igår, då jorden egentligen skulle gått under, firade vi vår 3-åriga förlovningsdag. G bjöd ut mig på dejt i Gävle. Världsmysigt!



Vi åt ca. världens godaste mat.






Jag fotade lampor som en galning och G suckade i vanlig ordning.






Och sen såg vi på bio. Hobbit i 3D, himla bra och himla mysigt! Det är ju lite skillnad på den biosalongen och fjuttarna som finns i Falun.


En "dinnerandmoviedate-look"!


Vad gjorde ni i vissheten om att jorden skulle gå under?

(ursäkta, ovisshet kanske man säger! ;))

Mer jul - ge mig

Julstämningen hade varit på topp..





.. om det inte vore för det där himla examensarbetet. Just nu är det tungt.

Har du inte tid att gå till gymmet?

Frukta icke! (eller något)

Allt du behöver är ett barn. Och lite utrymme.

Sätt ongen på ryggen, gnägga som en häst och galoppera. Fram och tillbaka. Runt, runt.

Till slut orkar man inte mer och ongen ropar "mera!". Man galopperar tills svetten lackar och kinderna blir rosa.

Så, klart!

En eller två kalorier lär man ju förbränna.

Jullandet

Gjorde mitt livs första pepparkakshus idag. Eller ja, snarare satte ihop en färdigt. Trodde jag skulle svettas ihjäl innan jag fick det där himla taket att sitta fast.

Och sen skulle det dekoreras och det var en historia för sig. Hej och hå och JAG ÖNSKAR MIG EN SPRITS I JULKLAPP!!

Jag bara "Jag är inge bra på att spritsa"
G bara "Jag ser det" med tillägg av en menande blick.

Cirka världens fulaste pepparkakshus, men vi har ett åtminstone!

1:a advent!

Första ljuset tänt och litet sjukt barn. Men det blev en himla bra dag för det!

Vi åkte nämligen hem till lille Ws mormor och morfar.


Där bakades pepparkakor och lussebullar.


Lille W tyckte det var roligast att trycka fast russin på bullarna.



Sen klädde vi granen, långt i förväg, men lika mysigt för det!


Hoppas alla ni andra haft haft en mysig 1:a advent!

Pippi

Mitt i natten satte sig lille W plötsligt upp i sängen, satte sig bredvid mig och sa (eller kanske snarare ropade) "Pippi!".

"M-m" sa jag och la ner honom bredvid mig, på min arm där han alltid ligga när han somnar in.

Han la sig ner och snarkade högljutt den lille myskorven!

Pippi är favorit ordet just nu. Pippi som i Pippi Långstrump, men framförallt Pippi som i pippifågel. Undrar vad han drömmer för "Pippi-drömmar"!?

Dagens väckarklocka

"Tut-tut-tut-tut-tut-tut-tut-tut-tut-tut-tut-tut-tut-tut-tut-tut-tut-tut!"

Och ett himla blinkande utanför fönstret väcktes vi av i morse, jag och lille W. Det var tydligen grannens billarm som gick. Undrar varför..

Det var i alla fall bara att kliva upp med barnet. "Neeeej!" sa han och grät när jag försökte få honom att lägga sig igen. "Ner." sa han mycket bestämt. Ja, ja. En hel himla timmes sömn gick förlorad och jag som kom isäng så sent pga kvällsplugg.. Typiskt!

(Pappan vaknade inte ens av allt tutande.)

Jag sydde en julgardin!

Ja jag fuskade med att sy om panellängderna till en kappa. Men.. Det blev ju himla fint måste jag säga. Lite snedare i verkligheten än på bild bara. Synd nog.








Nu måste jag shoppa band, hade tänkt ha vita.

Projekt, projekt.

Undrar förresten när sambon tänker måla om datarummet då? Som han lovat ska vara klart till nästa vecka. Vi flyttade nämligen undan alla möbler i slutet av sommaren för vi skulle minsann måla om. Jo jo, möblerna står där de står. Minst sagt ivägen!!

(Ja visst kunde jag måla själv, men i just det här fallet har vi kommit överens.)

Ett icke önskvärt scenario..

I veckan var vi och storhandlade. Jag, G och lille W, alla tillsammans. Vi hade väl hunnit igenom ungefär halva butiken med ett mycket medgörligt barn ända tills vi är just där på mitten.

Då möter vi min nya blivande chef.

Vi hälsar, jag presenterar chefen och G för varandra. Så vänder hen sig till lille W, säger "Hej" och vinkar lite åt honom varpå han säger "Nej, nej!!" på sitt allra suraste sätt och blänger med sitt allra bästa "evil eye". Jag blir nervös och säger något om att "Han är lite blyg." Fast egentligen är han ju inte alls särskilt blyg, ibland vill han liksom bara inte att folk ska prata med honom. Särskilt då han är trött eller hungrig, vilket han ju var just vid det här tillfället.

Vi går vidare och lille W vill plötsligt inte alls sitta i vagnen längre, inte i famnen heller. Nej för nu hade han ledsnat ur och skulle röja runt bland hyllorna. Jag handlar vidare medan pappan får jobba hårt på att springa efter skrattande barn. Och var gång han tar honom i handen för att försöka få honom att sluta springa så har ongen tydligen kommit på ett väldigt bra "move". Nämligen försöka slita sig loss samtidigt som han ropar "Aj, aj!" så högt han bara kan.

Nej, nej. Folk vänder sig inte alls om. Och nej, det blir inte alls pinsamt. Känslan då man nästan känner att man behöver ropa "Nej jag skadar INTE mitt barn!"

Och så den där tanken. Undrar hur mycket min chef sett nu. Undrar vad hen tänker. "Är det sådär det ser ut hemma med ett barn, hur ska det då gå med en hel grupp barn på förskolan!?" Och varför sa jag att han är blyg? Varför ville jag ursäkta honom när han ju egentligen bara är som han är när han är hungrig och trött? Varför sa jag inte bara att han var just trött istället?

Åh, hujeda mig..