Om att lämna barn på föris..

Alltså såhär. För tre veckor sedan storgrät lille W när vi skulle lämna honom på föris. Han klamrade sig fast i famnen och grinade efter en. Personalen berättade dock att det gick över direkt när de pratade om annat.

Lillen har vuxit så otroligt mycket sedan han började förskolan. Han har blivit så självständig och kan så mycket själv. Han har börjat säga massor av ord och känns så himla stor, så förståndig liksom. En kan verkligen prata med honom och en märker på responsen att han förstår. Otroligt vad fort det går.

Sen bara. Den här rutinen med att han alltid börjar förskolan lagom till frukost fungerar riktigt bra! Han vet precis vad som gäller och fokus har legat på frukosten snarare än att vara ledsen över att vi går. På sista tiden har han sprungit in till sin plats så fort vi kommit fram, i ytterkläder och allt eftersom jag inte hinner ta av mig själv skorna innan han sprungit in. Sen har han vinkat glatt och pratat med/skrattat åt de andra barnen när en sagt hejdå.

Så idag bara. En vill säga hejdå och han bara agerar som att en inte finns och puttar bort en när en vill pussas. Sen vinkar han lite och så var det inget mer med det. Typ "gå nu mamma!"

Alltså, mamma vill ha en puss och kram ju!!

Spola vatten

Det där med att "diska" med lille W verkade ju vara en bra ide ända tills det var dags att sluta.

Åh vatten. Vattenkranar. Slå igång. Stänga av. Favoriten. Minst sagt.

Han kan stå vid ett handfat i timmar om han så fick.

Jag tyckte i alla fall att det räckte till slut. En kan faktiskt inte stå och spola hur mycket vatten som helst. Att diskhon redan var överfull spelade ingen roll. Det är det rinnande vattnet som är allra roligast.

Jag sa till slut att vi var klara varpå jag fick ett bestämt "Nej!" till svar. Till slut stängde jag av vattnet och lyfte ner ungen från stolen. Arg. Mycket arg. Han drog tillbaka stolen till diskbänken och klev upp och fortsatte spola vatten. Jag sa att vi skulle gå ut istället och tog med honom upp för att byta till torra kläder.

Oh han blev så arg! Så arg att han skrek sig till panik. Men så till slut gick det över och vi hade en mysig utestund.

Nu är det enda han vill göra att stå där vid diskbänken och spola vatten. När han ätit och ska tvätta händerna vill han göra det i köket. Och han blir himla arg när han inte får.

Hur ska detta sluta!?

Ett par minuter ur vår dag

"Nämen W du har ju bajsat, vi måste byta blöjan innan vi äter frukost."

Lille W flinar och kryper under matstolen, längst in i hörnet av köket och in under köksbordet. Han lägger sig på magen på golvet och flinar.

"Kom nu din buse!"
Ingen reaktion.
"Wi-lli-am"
Ingen reaktion.
"Men då går väl mamma och byter blöja själv då"
"Näj!"

"Auw"

Idag fick lille W en ny pyjamas. Han blev mycket nöjd när jag visade honom att det finns tigrar på den. "Auw" sa, förlåt viskade han och pekade. Han satte sig ner för att kunna studera figurerna ordentligt. Visade pappa gjorde han också, sa "Auw" igen och pekade på tigern.

"Auw". Det är så tigrar låter vet ni!

Tänkte att jag måste fota den där underbara ungen där han satt så nöjd i fåtöljen.


Men de där söta fötterna, de ska med på bild. "Sitt stilla" uppmanade jag honom. Men det kunde jag glömma, för då vevade han mer än någonsin med benen..

W hjärtar mormor

Idag hämtade mamma lille W på förskolan för första gången. Han hade tydligen precis blivit ledsen då han blev knuffad av ett annat barn för att han vägrat flytta sig ur ruschkanan. Han var alltså ledsen, och när mamma kom dit satt han i favoritfrökens famn och sträckte ut armarna efter sin mormor och gav henne en kram.

Det känns så himla fint och tryggt att veta att någon annan än mig duger. Att någon annan än mig och pappa G kan få lille W att känna sig trygg.

Fint som sagt. Himla fint!

Sen spanade de in myror tillsammans, eller försökte leta fram bollarna som envisades med att parkera sig mitt under mammas bil.

Så söta att jag dog en smula där de ålade runt på backen tillsammans!

"Wa-wa"

Betyder Ronja. Frågor på det?

Mvh
Megastolt_mamma_88

Den lille protesteraren

Lille W visar, som jag skrivit förut, vad han vill. Han är bra på att säga ifrån.

Nu har han nästan blivit lite fööör bra på att visa att han är arg eller sur.

Han protesterar, och det ordentligt, med hela kroppen.

Hur han gör?

Jo, först visar han att han vill något. Säger man att han inte får det, eller att det inte finns något, eller det går inte, eller att vi ska gå därifrån osv. Många olika scenarion. Då stannar han. Ser jättejättejättesur ut och så sätter han sig, alternativ lägger sig, väldigt demonstrativt på backen. Ja, detta sker oftast utomhus. Är han riktigt arg kan han även sitta och sparka med benen som en galning eller börja gråta.

Nej nej, folk brukar inte alls titta när ongen protesterar på det här sättet. Inte alls. Eller?

Det brukar dock gå över ganska snabbt. Tur var väl det!

Ibland är det väldigt sött också, så man nästan inte kan låta bli att le lite åt det lilla barnet med så mycket vilja.

För arg eller inte arg. Han är lika underbar i alla fall!

På förskolan

Inskolningen på förskolan går hittills toppenbra. Dag tre är avklarad och jag höll mig undan näst intill hela tiden. Han hänger på fröken, som verkligen har blivit en favorit, och så hänger han på barnen och verkar ha det jättekul! Han tittar inte ens åt mig, men idag när jag kom för att säga att vi skulle hem så var han trött och blev gnällig fast han varit på toppenhumör ända till han såg mig. Ganska typiskt va?

Det är så mysigt att se honom träna turtagning med de andra barnen i rutschkanan, sitta med vid ett bord och rita med kritor, vara en av alla barn som sitter och äter frukt under fruktstunden, bli skjutsad bakom cykel av andra barn och upptäcka så många nya saker.

Det är faktiskt helt fantastiskt!

Vakna mamma!

Kl. 04.20 piiiip vaknade jag av att jag kände något mot munnen. Jag tittade upp och möttes av lille Ws ögon. Han hade sin mun mot min. Jag pussade honom tillbaka och han fnissade.

Sen tyckte han visst att det var morgon, men det tyckte inte jag. Nog vill jag sova längre än till halv 5 på morgonen allt. Efter en massa bök, lite vatten, ett försök till att sova, lite mer bök och så lite mer vatten så somnade han till slut om.

Kl. 07.30 slog han upp sina blå och hade då kissat utanför blöjan så det var plaskvått i sängen. God morgon mamma liksom. Och pappan, han var redan på jobbet.

Men alltså, min son kröp fram till mig när jag sov och gav mig en puss på munnen. Hur sött?
Ja alltså, jag smälter varje gång jag tänker på det!

Om att plocka blåbär

När en känner sig sönderstressad, trött, slut i kroppen och alldeles grinfärdig. Vem kunde väl då tro att en sådan sak som att mamma föreslår att vi plockar blåbär nere i slänten i deras trädgård ska vara den bästa medicinen?

Det var det.

Skogen, hundarna, vinden, fågelkvittret, själva plockandet av blåbär. Ja, det var så fridfullt på något sätt.

En blåbärspaj skulle mamma göra och efter att lille W vaknat från sin lur och ätit upp nästan alla blåbär, så gav vi oss ut på ännu en blåbärsplockning. Denna gång tillsammans med W som var den mest nöjda unge jag sett där han satt i blåbärsriset och plockade blåbär efter blåbär och stoppade i munnen. Munnen var liksom hans hink. De där små fingrarna jobbade hårt och med precision för att lyckas plocka blåbär utan att få med något blad. Underbara unge. Jag njöt i fulla drag och fotade det lilla barnet. Mitt barn. Som plockade blåbär alldeles själv för första gången.

Att han sedan försökte äta bark behöver vi inte gå in något närmare på..

Finfin eftermiddag, minst sagt!

Ont i foten

Idag är en sån där dag. En sån där jag-vill-inte-göra-någonting-bara-sitta-i-soffan-och-glo-dag. Inte särskilt kul alls, för det är ju såklart massor man behöver göra och W vill ju inte bara sitta i soffan. Fast just idag har han inte särskilt mycket emot det. Stackarn är väldigt seg och trött nu när han har ont i foten.

Han var nämligen på väg att ramla ner för en trappa i förrgår. Jag hann fånga honom i sista stund men det visade sig att han gjort sig illa. Kanske i knät, kanske i foten eller någon annanstans i benet. Han haltar, går liksom på tå på vänster fot och väljer ofta att krypa istället för att gå. Han som knappast krupit alls de senaste månaderna. Igår morse ville han inte ens gå, så fort han stod upp så bara grät han och ville att jag skulle bära honom. Vi åkte till akuten och de hittade inget fel då han inte visar att det gör ont någonstans när de klämmer igenom benet och foten. Röntga ville de inte göra "i onödan" eftersom de inte trodde att något skulle vara brutet. Men ont har han. Vi skulle avvakta två dagar men vi ser ingen förbättring så i morgon är det vi som besöker akuten igen.

Vad det skär i mammahjärtat när lillen staplar omkring på tå.

Och nu så ska vi fortsätta mumsa fruktmellis i soffan.

Lille W (varning för långt inlägg)

Varje dag förundras jag över hur mycket min son kan, hur mycket han förstår och hur snabbt han kan snappa upp något nytt. Får han träffa andra barn lär han sig massor på en gång.

I helgen när vi var borta lärde han sig som exempel att säga sitt första namn - Nisse, uttalas "isse" eller "ische". Min gudfar var mycket nöjd med det!

Och Han vet var flera olika kroppsdelar sitter på både sig själv och andra. Frågar man så pekar han. När det gäller magen vill han helst dra upp tröjan och visa den lille gullmagen också!

Han har börjat kramas! Stora, rejäla och långa kramar får man då han riktigt håller om en. Han lägger gärna till ett "mmm"-ljud samtidigt. Världsmysigt! Man kan numer fråga efter en kram och (oftast) få en.

På sista tiden har han tränat mycket på att äta med sked. Lite svårt att ta upp något med skeden, men in i munnen går det, lätt som en plätt! Nu har han även provat äta med gaffel, går lite lättare att fånga upp något på den då man bara kan sticka fast det. Dricka i glas har han även gjort ett tag, men egentligen är det bara nappflaskan som duger. Pipmugg var bara att glömma! Låtsasdricka i glas är allra roligast.

Det här med att gå och springa är han ett riktigt proffs på! Ibland går han hela 1 km helt själv. Det är mycket roligare än att åka vagn minsann. Många förundras över att han bara är 14 månader och går så bra. Ibland (läs ofta) springer han iväg och vill bli jagad. Han kan nästan inte ens springa ordentligt på grund av att han håller på att kikna av skratt!

Han vet så väl när han gör något han inte får. Ibland petar han på något "förbjudet" och börjar skaka på huvudet innan man ens hinner reagera. Eller då han kastar mat på golvet för att sedan skaka på huvudet. Himla svårt att hålla minen då.

Bestämd är han vår lille W. Han vet vad han vill och talar om det. Är det något han inte vill så säger han "näe" och vrider bort huvudet. Väldigt demonstrativt. Är det något han vill så säger han "da" och nickar till. Känns bra att han är så bra på att visa vad han vill nu när han snart ska börja på förskolan (mammaångest).

Bara några sådana fantastiska saker som händer hemma hos oss just nu.

Lite bajssnack!

Idag bajsade lille W någon annanstans än i blöjan där han annars alltid brukar lägga av sina både mindre och större lass. Nej, nej vi håller inte på med potträning, vi har inte ens införskaffat en potta ännu. Det var så här att han passade på i badet. Lite knölande, som jag inte tänkte så mycket på där jag stod och sminkade mig bredvid badkaret. Och så ser jag plötsligt hur han sitter på huk och försöker fånga de där små kluttarna som flöt omkring tillsammans med badleksakerna i vattnet.
Underbart.
Upp med ungen fort som skrutt, ungen som för övrigt gjorde sitt bästa för att försöka lyckas fånga med sig en liten en upp.
Jag tänker mig att han tänkte något i stil med: "Nämen vad är det här för roliga små grejer som flyter omkring här helt plötsligt, de fanns ju inte nyss!?".
Eller hur tänker ni?

Vi har målat..

.. men det var inte alls en hit. Nej, det var snarare jättehemskt. Mamman får skylla sig själv när hon sätter ungen i sin matstol, tar på honom ett målarförkläde som skulle kunna liknas vid en haklapp och dukar upp färgklickar i en av lillens plasttallrikar. Han trodde ju jag fixat mat. Stackarn försökte smaka men usch så äckligt det var! Jag försökte visa honom att man kunde måla med penseln. Han provade väl lite och försökte sedan äta igen. Alldeles blå i munnen grinade han illa åt smaken och försökte få kladdet av från händerna. Stackars barn.

Tacka vet jag staffli. Då blir det ju en helt annan sak! Måste nog införskaffa ett sådant.

Bildbombaderar

Det var nämligen såhär att jag somnade igår under nattningen av lille W, så jag bildbombaderar gårdagens bilder idag istället. Jag får ju så lov, för det var så fint. Ta som exempel den där underbara utsikten över vattnet, eller den där söta ungen som leker i gräset, kanske den där gräsmattan som blivit täckt av vita blad, den där supergoda tårtan och de väldoftande syrenerna. Det blev en fantastisk dag som spenderades med Ws farmor hemma hos henne och ute i stugan!

Med hjärtat i halsgropen..

.. fotar jag denna lille buse då han är i färd med att utföra alla möjliga cirkusaktiga konster. Som att stå på bilen eller att försöka klättra uppför ryggstödet på stolen där under träden. En mycket stressad mamma fotograferar. Jag menar, en lär ju ändå föreviga hans små hittepå-konster. Men så fort fotot är taget agerar jag förståndig mamma som står beredd att ta emot!

Intesovapojken

Det bor en liten pojke här hemma som inte längre vill sova på kvällarna. Nattningen som förut allt som oftast tog 10-20 minuter ligger numer på runt en timme. Minst. En gång tog det nästan 3,5 timme och då var det liksom bara för oss vuxna att också krypa till kojs. Han är glad, för det mesta, men gör allt för att inte somna in. Det spelar ingen roll hur trött han är, för så fort man märker att han snart kommer att somna så sprätter han till. Han bökar runt som en liten propeller och ligger och småpratar. Ibland fnissar han också. Trots att mamma låtsas sova hela tiden så röjer han på. Ibland försöker han få kontakt genom att sitta och slå på mig. Vilket han ju fick förut i form av "inte slåss". Men nu bara fortsätter jag låtsassova och han slutar. Ibland ligger jag där och liksom blir stressad, för jag vill ju hinna göra det och det och det, innan jag måste lägga mig sen.

Men, allt som oftast så är det ju rätt mysigt att ligga och lyssna på den småpratfnissade propellern. En hann nog bli lite bekväm med att det gick så fort..


OBS! En får ta det med en nypa salt. Det är ju såklart olika från kväll till kväll.

Kooosera!?

Vi trotsade regnet och gick ut på ko-jakt. Nu när vi ändå var ute hos Gs mamma tänkte vi att det kunde vara himla kul för lille W att få se kossor på riktigt. Men inte hittade vi några kossor inte. Tror mamman blev mest besviken. Lille W brydde sig då inte alls, han räddade situationen genom att placera sig i den djupaste vattenpölen han kunde hitta. Till slut fick vi ge upp då hans små stackars fingrar var alldeles illröda..

Men fint var det ju, trots regn och kallt.

Vita bönor?

Nu kanske ni undrar vad bilden föreställer, så det ska jag tala om för er:
Det är nämligen insidan av lille Ws haklapp från middagen då pappa gjort vita bönor i tomatsås. Tomatbaserat går nämligen alltid hem, men "mjöliga" saker så som potatis, linser och kokt äggula är tydligen svinäckliga. Pappan gjorde ett försök i alla fall.

Så här gick det nämligen till:
Lille W stoppade en böna i munnen, för såsen var visst jättegod, sedan tuggade han på den och så spottade han ut den. Det här gjorde han om och om igen.
Tomatsåsen var tydligen värd besväret!

Morsdag 2

Vi var även på kalas igår, hos Ws mormor som fyllde år tidigare i veckan. Vi slog ihop både morsdagsfirande och födelsedagsfirande i ett och hade det riktigt mysigt ute i deras trädgård.

Lille W busade med vovvarna i gräset!

Vi åt massor av gott. Kolla in tårtan!

Det var en till liten vovve där.

W premiärbadade vid mormor och morfars egna strand!

På kvällen fick ju jag som sagt god middag, titta vad fint G gjort i ordning förrätten!

Bästaste morsdagen!