En promenad med panik

Jag hade varit inomhus hela dagen. Jag behövde luft. Så jag stoppade ner en sovande William i vagnen och gick ut på en liten kvällspromenad. En halvtimme skrapade jag ihop och tillsammans med 45 minuters Zumba dansande i morse så är jag nöjd med dagens insats! Jag hann hem i perfekt tid för att laga mat så den stod på bordet när Gustav kom hem från jobbet. William satt i sin matstol medan jag lagade mat. Framför sig hade han en bok med ett rött snöre. Den var hur kul som helst och roade honom länge och väl! :)


Jag fick panik under några sekunder. William sov som sagt i vagnen under hela promenaden. Så började jag inse hur stilla han legat, han hade inte rört en min. Så jag stannade och lade handen på magen för att känna att han andas. Magen var helt stilla. Jag stelnade till. Kände en sekund till och bara kände hur paniken spred sig i kroppen samtidigt som jag ruskade med handen lite på magen. Så for älskade lillkillens händer upp i luften (som de brukar göra i sömnen vid ett plötsligt ljud eller rörelse) och så drog han in ett stort andetag så magen åkte upp massor. Tack och lov!
Han andas så smått ibland så man hinner bli skräckslagen innan man ser att allt är bra. På den där sekunden hinner man verkligen få känslan. Vad skulle jag göra om något hände honom...?

Lilla älskling!

/Maria - iphone