söndag 22 juli 2012

Om att plocka blåbär

När en känner sig sönderstressad, trött, slut i kroppen och alldeles grinfärdig. Vem kunde väl då tro att en sådan sak som att mamma föreslår att vi plockar blåbär nere i slänten i deras trädgård ska vara den bästa medicinen?

Det var det.

Skogen, hundarna, vinden, fågelkvittret, själva plockandet av blåbär. Ja, det var så fridfullt på något sätt.

En blåbärspaj skulle mamma göra och efter att lille W vaknat från sin lur och ätit upp nästan alla blåbär, så gav vi oss ut på ännu en blåbärsplockning. Denna gång tillsammans med W som var den mest nöjda unge jag sett där han satt i blåbärsriset och plockade blåbär efter blåbär och stoppade i munnen. Munnen var liksom hans hink. De där små fingrarna jobbade hårt och med precision för att lyckas plocka blåbär utan att få med något blad. Underbara unge. Jag njöt i fulla drag och fotade det lilla barnet. Mitt barn. Som plockade blåbär alldeles själv för första gången.

Att han sedan försökte äta bark behöver vi inte gå in något närmare på..

Finfin eftermiddag, minst sagt!

lördag 21 juli 2012

En sommardag

Idag har vi äntligen haft en riktig sommardag tillsammans med fina M. En sommardag som i häng nere på stranden, badande, kasta pinnar till hundarna i vattnet, fika vattenmelon och kaffe (eller i Ws fall, fika allt man kommer åt av det som finns i Ms väska), sola lite och slutligen huttra i bikini då solen gått i moln alldeles för länge.






Just det, hittade ett smultronställe på väg hem från stranden också. Lille W åt upp allihop innan jag hann blinka.



Sommar FTW! Ge mig mer!

På promenad med tre vildar

Inte helt lätt, men inte helt svårt heller. Trots telefonsamtal mitt i allihopa när lille W bestämde sig för att äta grus och vi mötte en annan hund. Ja men det gick det med.

Jo alltså vi är hundvakt idag, jag och lille W. Ända tills pappa G kommer hem, för då får han också hjälpa till att hundvakta!

fredag 20 juli 2012

Enklaste fisksoppan!

Lilla receptet på enklaste fisksoppan som är perfekt att ta till när det är lite bråttom.

Det kommer här: (jag säger det med urdåliga telefonbilder)










Plankan dag 7

Idag är det ju egentligen dag 8, men jag skriver det här inlägget idag istället eftersom en liten herre knorrade lagom till jag skulle börja skriva i går kväll.

Utmaningen: plankan 12 minuter om dagen har jag nu fixat i en hel vecka. Det betyder att jag stått i 'plankanposition' i hela 1h och 24min. Tufft! Det går jättebra. Armbågarna är inte ens något problem längre. Numer känns även 12 minuter som en baggis, jag skulle kunna stå än längre nu! Men det gör jag inte, vill inte göra den här utmaningen övermäktig. Delar fortfarande upp det på 3 gånger, ibland 2 och jag kör på helt enkelt!

Efter ett avbrott från joggandet i hela 16 dagar bestämde jag mig igår för att "sätta fart på fläsket" igen. Tänkte att jag skulle prova på intervallträning, och är mycket nöjd med att fixa 6 km efter ett sådant långt uppehåll (särskilt eftersom jag innan uppehållet brukade jogga 5 km). Jag har en runda som jag sprang 5 varv, det blev precis 6 km. De första två varven joggade jag som uppvärmning (har läst att det är viktigt att värma upp ordentligt vid intervallträning), nästa två varv körde jag 1-minutsintervaller där jag sprang varannan och joggade varannan minut. Avslutade sedan med ett varv långsam jogg som nedvarvning. Hej träningsvärk och darriga ben!

Nej det här är ingen träningsblogg, men för någon kanske det ändå är intressant att läsa om detta? Det är ju en del av mitt liv, vilket är va jag skriver om.

Tjingeling!

torsdag 19 juli 2012

Ont i foten

Idag är en sån där dag. En sån där jag-vill-inte-göra-någonting-bara-sitta-i-soffan-och-glo-dag. Inte särskilt kul alls, för det är ju såklart massor man behöver göra och W vill ju inte bara sitta i soffan. Fast just idag har han inte särskilt mycket emot det. Stackarn är väldigt seg och trött nu när han har ont i foten.

Han var nämligen på väg att ramla ner för en trappa i förrgår. Jag hann fånga honom i sista stund men det visade sig att han gjort sig illa. Kanske i knät, kanske i foten eller någon annanstans i benet. Han haltar, går liksom på tå på vänster fot och väljer ofta att krypa istället för att gå. Han som knappast krupit alls de senaste månaderna. Igår morse ville han inte ens gå, så fort han stod upp så bara grät han och ville att jag skulle bära honom. Vi åkte till akuten och de hittade inget fel då han inte visar att det gör ont någonstans när de klämmer igenom benet och foten. Röntga ville de inte göra "i onödan" eftersom de inte trodde att något skulle vara brutet. Men ont har han. Vi skulle avvakta två dagar men vi ser ingen förbättring så i morgon är det vi som besöker akuten igen.

Vad det skär i mammahjärtat när lillen staplar omkring på tå.

Och nu så ska vi fortsätta mumsa fruktmellis i soffan.

tisdag 17 juli 2012

Dagens utflykt..

.. gick till Strutsfarmen. Himla kul tyckte vi nog allihop!



Det fanns hur mycket strutsar som helst!



Spännande tyckte barnen.



Sen hittade vi en "formel 1"-bana full av trampbilar i olika former och storlekar. Riktigt kul, tyckte barnen!



Så fikade vi afrikanskt strutskaffe och strutsglass/sorbe. Gott!



Sen stod vi och tryckte under ett tak medan regnet öste ner.



Souveniren blev en blå dammvippa av strutsfjädrar. Mycket fin! Och bra, sa mamma.

söndag 15 juli 2012

Plankan - dag 3

Alltså armbågarna, mina arma armbågar. Det riktigt svider varje gång jag intar plankanposition.

Annars går det bra. Lite träningsvärk i magen bara. Fortfarande peppad. Kanske mest för att det redan känns lite skillnad. Magen känns lite mer "indragen", men det är väl eftersom musklerna fått börja jobba. Bra, i vilket fall.

Men armbågarna.. Aj, aj! (eller ja, underarmarna kanske det snarare är?)

lördag 14 juli 2012

Glitter

Pyssel, pyssel med Ws kusiner. De fick sig en varsin sommarpresent av W och jag var personen att agera pysselfröken. Himla kul, tycker ju jag.

Slutade med glitter i regnbågens alla färger överallt. Mina strumpbyxor fick sig lite blingbling med andra ord. Ja allt och alla som fanns i närheten just då fick sig lite bling.

Och just det, en glittrig tatuering har jag nu på min arm också. Så snygg! Turkost och silver, gillar't!

Lille W (varning för långt inlägg)

Varje dag förundras jag över hur mycket min son kan, hur mycket han förstår och hur snabbt han kan snappa upp något nytt. Får han träffa andra barn lär han sig massor på en gång.

I helgen när vi var borta lärde han sig som exempel att säga sitt första namn - Nisse, uttalas "isse" eller "ische". Min gudfar var mycket nöjd med det!

Och Han vet var flera olika kroppsdelar sitter på både sig själv och andra. Frågar man så pekar han. När det gäller magen vill han helst dra upp tröjan och visa den lille gullmagen också!

Han har börjat kramas! Stora, rejäla och långa kramar får man då han riktigt håller om en. Han lägger gärna till ett "mmm"-ljud samtidigt. Världsmysigt! Man kan numer fråga efter en kram och (oftast) få en.

På sista tiden har han tränat mycket på att äta med sked. Lite svårt att ta upp något med skeden, men in i munnen går det, lätt som en plätt! Nu har han även provat äta med gaffel, går lite lättare att fånga upp något på den då man bara kan sticka fast det. Dricka i glas har han även gjort ett tag, men egentligen är det bara nappflaskan som duger. Pipmugg var bara att glömma! Låtsasdricka i glas är allra roligast.

Det här med att gå och springa är han ett riktigt proffs på! Ibland går han hela 1 km helt själv. Det är mycket roligare än att åka vagn minsann. Många förundras över att han bara är 14 månader och går så bra. Ibland (läs ofta) springer han iväg och vill bli jagad. Han kan nästan inte ens springa ordentligt på grund av att han håller på att kikna av skratt!

Han vet så väl när han gör något han inte får. Ibland petar han på något "förbjudet" och börjar skaka på huvudet innan man ens hinner reagera. Eller då han kastar mat på golvet för att sedan skaka på huvudet. Himla svårt att hålla minen då.

Bestämd är han vår lille W. Han vet vad han vill och talar om det. Är det något han inte vill så säger han "näe" och vrider bort huvudet. Väldigt demonstrativt. Är det något han vill så säger han "da" och nickar till. Känns bra att han är så bra på att visa vad han vill nu när han snart ska börja på förskolan (mammaångest).

Bara några sådana fantastiska saker som händer hemma hos oss just nu.