Alltså såhär. För tre veckor sedan storgrät lille W när vi skulle lämna honom på föris. Han klamrade sig fast i famnen och grinade efter en. Personalen berättade dock att det gick över direkt när de pratade om annat.
Lillen har vuxit så otroligt mycket sedan han började förskolan. Han har blivit så självständig och kan så mycket själv. Han har börjat säga massor av ord och känns så himla stor, så förståndig liksom. En kan verkligen prata med honom och en märker på responsen att han förstår. Otroligt vad fort det går.
Sen bara. Den här rutinen med att han alltid börjar förskolan lagom till frukost fungerar riktigt bra! Han vet precis vad som gäller och fokus har legat på frukosten snarare än att vara ledsen över att vi går. På sista tiden har han sprungit in till sin plats så fort vi kommit fram, i ytterkläder och allt eftersom jag inte hinner ta av mig själv skorna innan han sprungit in. Sen har han vinkat glatt och pratat med/skrattat åt de andra barnen när en sagt hejdå.
Så idag bara. En vill säga hejdå och han bara agerar som att en inte finns och puttar bort en när en vill pussas. Sen vinkar han lite och så var det inget mer med det. Typ "gå nu mamma!"
Alltså, mamma vill ha en puss och kram ju!!
Vad skönt att det går så bra! Även om det är trist att du inte får puss & kram...
SvaraRadera