Hört i sandlådan

En kort konversation som ägde rum mellan två flickor på praktiken i veckan.

Med spadarna i högst hugg och under geggamojja tillverkningen tittar den ena flickan upp och säger till den andra:

"Tycker du snor är gott?"
"Jaaa" svarar hon.
"Det tycker jag med!"
De märker att jag lyssnar, tittar på mig och fnissar lite. Jag säger att "Jag tycker i alla fall inte att snor smakar gott!" och ler. Till svar fick jag:
"Men det tycker viii!" i kör.

Joråmensåatte. Mellis nästa!

Några minuters total lycka

Igår kväll, precis innan baddags för lille W gick vi ut med hundarna ett tag. Vi bor hemma hos mamma och pappa i helgen och är hundvakt. Så vi gick neråt vattnet medan hundarna härjade runt. Hela världen såg orange ut i den höstiga kvällssolen. Så vackert!

Om att lämna barn på föris..

Alltså såhär. För tre veckor sedan storgrät lille W när vi skulle lämna honom på föris. Han klamrade sig fast i famnen och grinade efter en. Personalen berättade dock att det gick över direkt när de pratade om annat.

Lillen har vuxit så otroligt mycket sedan han började förskolan. Han har blivit så självständig och kan så mycket själv. Han har börjat säga massor av ord och känns så himla stor, så förståndig liksom. En kan verkligen prata med honom och en märker på responsen att han förstår. Otroligt vad fort det går.

Sen bara. Den här rutinen med att han alltid börjar förskolan lagom till frukost fungerar riktigt bra! Han vet precis vad som gäller och fokus har legat på frukosten snarare än att vara ledsen över att vi går. På sista tiden har han sprungit in till sin plats så fort vi kommit fram, i ytterkläder och allt eftersom jag inte hinner ta av mig själv skorna innan han sprungit in. Sen har han vinkat glatt och pratat med/skrattat åt de andra barnen när en sagt hejdå.

Så idag bara. En vill säga hejdå och han bara agerar som att en inte finns och puttar bort en när en vill pussas. Sen vinkar han lite och så var det inget mer med det. Typ "gå nu mamma!"

Alltså, mamma vill ha en puss och kram ju!!

Du vet att du benämner dig som mamma lite för ofta när..

.. du mycket trött precis borstat tänderna klart med eltandborsten. När den börjar blinka om att batteriet är slut. När den blinkar i en hel himla evighet och du ledsnar på den där tandborsten och tänker: "Jaja, mamma ser".

Bara: Mamma? Inte är jag mamma till någon himla tandborste heller..

Spola vatten

Det där med att "diska" med lille W verkade ju vara en bra ide ända tills det var dags att sluta.

Åh vatten. Vattenkranar. Slå igång. Stänga av. Favoriten. Minst sagt.

Han kan stå vid ett handfat i timmar om han så fick.

Jag tyckte i alla fall att det räckte till slut. En kan faktiskt inte stå och spola hur mycket vatten som helst. Att diskhon redan var överfull spelade ingen roll. Det är det rinnande vattnet som är allra roligast.

Jag sa till slut att vi var klara varpå jag fick ett bestämt "Nej!" till svar. Till slut stängde jag av vattnet och lyfte ner ungen från stolen. Arg. Mycket arg. Han drog tillbaka stolen till diskbänken och klev upp och fortsatte spola vatten. Jag sa att vi skulle gå ut istället och tog med honom upp för att byta till torra kläder.

Oh han blev så arg! Så arg att han skrek sig till panik. Men så till slut gick det över och vi hade en mysig utestund.

Nu är det enda han vill göra att stå där vid diskbänken och spola vatten. När han ätit och ska tvätta händerna vill han göra det i köket. Och han blir himla arg när han inte får.

Hur ska detta sluta!?

Ett intressant samtal på toaletten..

..I samband med blöjbyte tillsammans med en liten pojke på min praktikplats idag:

Han: "Ska du åka hem nu?"
Jag: "Ja, alldeles strax ska jag åka hem."
Han: "Varför då?"
Jag: "För att jag ska åka och hämta min pojke som går på en annan förskola."
Han: "Varför då?"
Jag: "Därför att jag inte vill att han ska behöva vara kvar där så länge idag."
Han: "Har du en pojke?"
Jag: "Ja det har jag."
Han: "Men hur kunde du få tag i honom?"
Jag: "Han kom ju från min mage" *biter mig i läppen, hade inte riktigt lust att starta en hur-barn-blir-till-diskussion*
Han: "Hur då?"
Jag: "Eh, jag vet inte" *panik*
Min handledare som sitter i rummet intill börjar skratta.
Han: "Kom han ur din mage?"
Jag: "Mmm.. Vill du klättra ner från stegen så vi kan gå ut och äta mellis?"

Han börjar prata om något annat.

Phuu! Det blev svettigt där ett tag!

"Krångliga frågor?" säger min handledare med ett leende..

Sökord

Att någon sökt på "bilder bajs kräk" och kommit till min blogg, ja alltså jag vet inte riktigt hur jag ska tolka det.

Jovisst har det förekommit en hel del bajs (och kräk)snack här. Jag erkänner.

Men bilder på´t.

Njaae.

Förresten.  

Varför i hela friden söker man efter bilder på det!?

Plankan 12 minuter om dagen?

Fick en fråga om hur det egentligen gick med den där plankan 12 minuter om dagen - utmaningen som jag antog.

Det gick bra! Jag körde på med 12 minuter varje dag i närmare 2 månader. Jag började med att stå alla minuter på knä för att sedan successivt öka antal minuter stående på tå. Kom nog upp i 5 minuter på tå om dagen där på slutet.

Sen började jag köra några minuter om dagen då jag endast stog på tå istället för 3 gånger (på knä för att få ihop 12 minuter) om dagen. Så det blev ca. 3-4 minuter då.

Sen. Ja sen kom sjukdomar och jag började med annan träning då man redan tränar mycket mage, inklusive plankan och då rann det liksom ut i sanden. Jag brukar alltid köra några minuter, samt några andra mag- och ryggövningar efter jag powerwalkat eller joggat. Men numer blir det blir alltså varken varje dag eller 12 minuter.

Men nog gjorde det skillnad. Jag upplever verkligen att magen stramade åt sig, men framförallt vilken skillnad det är på vad jag orkar. Förr kunde jag inte ens stå 15 sekunder på tå. Så det var värt allt kämpande för jag känner hur mycket starkare och plattare min mage blivit!

Egentligen borde jag ju fortsätta med dessa 12 minuter om dagen, för j*lar annamma vilket resultat man skulle få. Men let´s face it, jag orkar inte hålla på 12 minuter om dagen i all evighet. Särskilt för att jag är sådan att skulle se det som världens undergång om jag en dag missar mina minuter..

Hur gick det för er andra?

Ett par minuter ur vår dag

"Nämen W du har ju bajsat, vi måste byta blöjan innan vi äter frukost."

Lille W flinar och kryper under matstolen, längst in i hörnet av köket och in under köksbordet. Han lägger sig på magen på golvet och flinar.

"Kom nu din buse!"
Ingen reaktion.
"Wi-lli-am"
Ingen reaktion.
"Men då går väl mamma och byter blöja själv då"
"Näj!"

"Auw"

Idag fick lille W en ny pyjamas. Han blev mycket nöjd när jag visade honom att det finns tigrar på den. "Auw" sa, förlåt viskade han och pekade. Han satte sig ner för att kunna studera figurerna ordentligt. Visade pappa gjorde han också, sa "Auw" igen och pekade på tigern.

"Auw". Det är så tigrar låter vet ni!

Tänkte att jag måste fota den där underbara ungen där han satt så nöjd i fåtöljen.


Men de där söta fötterna, de ska med på bild. "Sitt stilla" uppmanade jag honom. Men det kunde jag glömma, för då vevade han mer än någonsin med benen..