Dagens kanske roligaste

Var när jag och lille W efter middagen tog en promenix med skrindan till lekparken. Tänkte att jag inte behövde klä oss för regn eftersom det torkat upp riktigt ordentligt. Väl i lekparken kommer åskan. Efter ett litet tag blixtarna, och sen - skyfallet!

Jag menar verkligen skyfall, skyfall som i att typ hela stan blev översvämmat. Jag tog pojken på höften, stoppade telefonen i behån och skrindan i den lediga handen. Så kommer en snäll pappa ut med ett paraply, ett litet illgult med rosa och gröna giraffer på. Han säger att det var det största han kunde hitta och hans fru ropar att vi kan låna det. Himla tur alltså.

Så, pojken på höften, litet paraply som precis täcker honom och halva mig i samma hand som jag håller om honom med. Sen skrindan i den andra handen. Så traskade vi hemåt. W såg lite sammanbiten ut medan jag log.

Ibland är regnet härligt. Ibland gör det mig lycklig att bli genomblöt av stora regndroppar.

Nästan framme hemma mötte vi G som kom springandes med ett stort paraply åt oss. Han visste inte alls var vi var och var ute för att rädda oss från regnet. Den älskade karlen.

Sen kom vi in. Tur var väl det, för då brakade det loss ordentligt. Det regnade och blåste så man knappt såg ut. Vi stod på altanen och tittade på blixtarna och lyssnade på åskan och vi var tvungna att skrika för att kunna höra varandra. Grannens stackars nyplanterade träd vajade runt nästan plant med backen i ovädret.

Hej och hå!

Lille W var rätt så oberörd. Skönt nog.