Regndroppar

Bara för att det var så vackert!

Intesovapojken

Det bor en liten pojke här hemma som inte längre vill sova på kvällarna. Nattningen som förut allt som oftast tog 10-20 minuter ligger numer på runt en timme. Minst. En gång tog det nästan 3,5 timme och då var det liksom bara för oss vuxna att också krypa till kojs. Han är glad, för det mesta, men gör allt för att inte somna in. Det spelar ingen roll hur trött han är, för så fort man märker att han snart kommer att somna så sprätter han till. Han bökar runt som en liten propeller och ligger och småpratar. Ibland fnissar han också. Trots att mamma låtsas sova hela tiden så röjer han på. Ibland försöker han få kontakt genom att sitta och slå på mig. Vilket han ju fick förut i form av "inte slåss". Men nu bara fortsätter jag låtsassova och han slutar. Ibland ligger jag där och liksom blir stressad, för jag vill ju hinna göra det och det och det, innan jag måste lägga mig sen.

Men, allt som oftast så är det ju rätt mysigt att ligga och lyssna på den småpratfnissade propellern. En hann nog bli lite bekväm med att det gick så fort..


OBS! En får ta det med en nypa salt. Det är ju såklart olika från kväll till kväll.

Mera pelargoner!

Nu när jag ändå är i farten menar jag.

Igår kunde jag inte hålla mig längre utan åkte och köpte mig ett par Mårbackapelargoner. Så ubersöta, mina små bebisar. De pryder nu vårt köksfönster så fint. Nu är det bara att hoppas på att jag får dem att överleva!

Nej, nu ska jag återgå till en favoritsyssla just nu. Nämligen dricka kaffe och läsa trädgårdstidning. Mycket mysigt. Känner mig nästan lite tantig med glasögonen nere på näsan.

Alltså det här med pelargoner..

.. Jag har ju blivit som besatt. Det är det enda jag tänker på (nästan), det enda (nåja) jag tittar på och det enda (nåja där med) jag läser om på ifånen. Åh vad det är spännande, hur ska det gå. Hur övervintrar man pellisar (får man kalla dem så?)? All internet-information har gjort mig snurrig. En pelargonsida säger så, sen säger den där pelargontanten si (alltså tvärtemot).

G bara: -"Men det är ju inte vinter än, du kanske inte behöver tänka på det redan?"

"Nehene.."

Pelargontjyven!

Igår när vi var hos Gs mamma så såg jag ju att alla hennes fina pelargoner hade fått flytta in i fönsterna igen. När jag var igång med kameran och fotade dessa ursöta underverk kom jag och tänka på den lilla guiden som SMÄM skrev om hur man kan ta sticklingar från pelargoner och få nya plantor. "Woho!" Tänkte jag och började, med hjälp av guiden, leta efter lämpliga offer. Och jo, jag fick ta för Gs mamma, jag frågade faktiskt, eller G frågade, hon var nämligen inte hemma och han hade henne på tråden.

Insåg precis att de kanske ska sitta i en varsin glasburk?

När jag tjyvat sticklingar klart tog jag även något annat, en kopp kaffe med tillhörande gottis. Mycket välförtjänt. Snäll Gs mamma som bjuder på så mycket!

Nu ska det bli väldans spännande att se hur det går!

Alla tips är mycket välkomna!

Hej hej!

Hälsar en trött mamma som kämpat med att söva sin son i cirka 2 timmar nu. *djup suck* Vi har förflyttat oss till soffan med förhoppningarna att han somnar framför Nalle Puh. Än så länge:
Mamma 0-1 William

Kooosera!?

Vi trotsade regnet och gick ut på ko-jakt. Nu när vi ändå var ute hos Gs mamma tänkte vi att det kunde vara himla kul för lille W att få se kossor på riktigt. Men inte hittade vi några kossor inte. Tror mamman blev mest besviken. Lille W brydde sig då inte alls, han räddade situationen genom att placera sig i den djupaste vattenpölen han kunde hitta. Till slut fick vi ge upp då hans små stackars fingrar var alldeles illröda..

Men fint var det ju, trots regn och kallt.

Dagens jobbigaste..

.. var när lilltån, ja bara lilltån, somnade när vi satt i bilen på väg hem till Gs mamma. Så obehagligt. Regnade gjorde det också. Satt och vickade frenetiskt på tårna i cirka 20 himla minuter innan det gav sig.

Dagens i-landsproblem hade inlägget också kunnat heta..

TGIF

Moln på himlen och moln på min tröja,
Smaljeansen på och de ska jag töja!

OBS! Trött mamma-humor!

Smaljeans FTW

Denna ljuvliga fredagsmorgon tänkte jag att jag kan ju alltid prova de där smaljeansen som ligger längst in i garderoben som en sporre. "Klart de inte kommer att passa" tänkte jag samtidigt som jag drog på mig dem. Men jäklar anamma, de passar!! Helt sju-u-hukt! Något tajta, men det spelade ju ingen roll, för jag kunde få på mig dem.

Det konstiga är att jag förut, för några år sedan då jag köpte byxorna på myrorna och inte ens kunde knäppa dem, kände mig smal. För nu, nu när jag kan ha dem känner jag mig inte alls smal, jag känner mig fortfarande som jag gjorde för 7 kg sedan. Jag känner liksom fortfarande att jag inte är klar. Men det bästa av allt med både alla kilon jag tappat och all träning jag gör är att jag är så mycket piggare och gladare. Jag orkar ju massor nu som jag aldrig någonsin orkat förut. Fantastiskt!