Denna ljuvliga fredagsmorgon tänkte jag att jag kan ju alltid prova de där smaljeansen som ligger längst in i garderoben som en sporre. "Klart de inte kommer att passa" tänkte jag samtidigt som jag drog på mig dem. Men jäklar anamma, de passar!! Helt sju-u-hukt! Något tajta, men det spelade ju ingen roll, för jag kunde få på mig dem.
Det konstiga är att jag förut, för några år sedan då jag köpte byxorna på myrorna och inte ens kunde knäppa dem, kände mig smal. För nu, nu när jag kan ha dem känner jag mig inte alls smal, jag känner mig fortfarande som jag gjorde för 7 kg sedan. Jag känner liksom fortfarande att jag inte är klar. Men det bästa av allt med både alla kilon jag tappat och all träning jag gör är att jag är så mycket piggare och gladare. Jag orkar ju massor nu som jag aldrig någonsin orkat förut. Fantastiskt!
Kvinnans dumma hjärna i ett nötskal! Vi blir aldrig nöjda eller tycker att vi duger eller gjort något bra. 7kg är kanonbra att gå ner! Och komma i sina smaljeans är en riktig prestation! Du är säkerligen jättefin Maria för det var du redan från början. Kramar till dig och grattis
SvaraRadera