Det bor en liten pojke här hemma som inte längre vill sova på kvällarna. Nattningen som förut allt som oftast tog 10-20 minuter ligger numer på runt en timme. Minst. En gång tog det nästan 3,5 timme och då var det liksom bara för oss vuxna att också krypa till kojs. Han är glad, för det mesta, men gör allt för att inte somna in. Det spelar ingen roll hur trött han är, för så fort man märker att han snart kommer att somna så sprätter han till. Han bökar runt som en liten propeller och ligger och småpratar. Ibland fnissar han också. Trots att mamma låtsas sova hela tiden så röjer han på. Ibland försöker han få kontakt genom att sitta och slå på mig. Vilket han ju fick förut i form av "inte slåss". Men nu bara fortsätter jag låtsassova och han slutar. Ibland ligger jag där och liksom blir stressad, för jag vill ju hinna göra det och det och det, innan jag måste lägga mig sen.
Men, allt som oftast så är det ju rätt mysigt att ligga och lyssna på den småpratfnissade propellern. En hann nog bli lite bekväm med att det gick så fort..
OBS! En får ta det med en nypa salt. Det är ju såklart olika från kväll till kväll.
Fy, vad jobbigt, en vill ju gärna göra liiiite mer än att bara natta barn på kvällarna. Men du, hur sover han på dagarna? Sover han kanske för mycket eller för sent?
SvaraRaderaKänner igen det där från jobbet. Visst är det säkert skillnad mellan andras barn och ens egen, men jag tror att de allra flesta småttingar är lika på det sätt att de vill testa ens tålamod och gränser. Dessutom tror jag att de känner av om fröken eller mamma är stressad, och somnar inte därför. Har du försökt att berätta för lillkillen att "nu måste vi vara tysta för nu ska vi sova"? Testa även att klappa honom försiktigt på magen eller kinden. Många barn behöver närhet för att kunna slappna av och somna har jag lärt mig efter många prövningar under vilorna på jobbet! Men att låtsas sova brukar också funka! :) Lycka till nu! Kram, kram
SvaraRadera