Kisspaus

Idag sitter vi i bilen på väg på semester med mamma och pappa. Det är jag och lille W som hänger med, pappan lämnar vi hemma för jobb.

I alla fall.

"Jag är kissnödig!" säger jag, som för det mesta är kissnödig. Men jag försäkrar mina föräldrar om att jag kan hålla mig ett tag till.

Så efter ett litet tag kommer vi fram mot en liten rastplats bestående av lite asfalt och en kal skog.

"Kan du kissa här? Kan du kissa här!!?" ropar pappa snabbt när vi närmar oss.
"Eeh, jo det kan jag väl" svarar jag.
"Bra" säger han och svänger snabbt in och menar att jag kan gå in bland träden och kissa. Om en ändå hade en sådan liten rumpa så man kunnat gömma sig bakom de smala och kala trädstammarna.
"Nej, kör vidare" säger mamma "här kan hon ju inte kissa".
"Jag kan hålla mig ett tag till!" försäkrar jag dem om.
Pappa börjar köra vidare, så visar det sig att skogen är lite tjockare lite längre bort.
Då tvärnitar pappa igen och skickar ut mig i skogen.
Så jag sprang, men en bit papper i ena handen in bakom en sten och gjorde det jag skulle. Alla lastbilschaffisarna som parkerat där hade säkert ingen som helst aning om vad jag sysslade med.

Mycket diskret och allt.

"Gick det bra att kissa där?" frågar de när jag lite småskämmit trippat tillbaka till bilen.

Jodåmensåatte!