Tanken jag tänkte..

.. när jag och lille W stod borta vid vinbärsbuskarna och mumsade på dessa härliga röda bär. Eller det kanske snarare var en känsla. Men plötsligt kom jag på mig själv med att stå och tänka tillbaka på för snart två år sedan. Då vi precis flyttat in, jag var gravid ca 6 veckor sådär och mådde illa. Så-hå illa! Där stod jag vid vinbärsbuskarna och tröck i mig vinbären. Det var någonting med det syrliga. Sura äpplen, vinbär och citronvatten det var det bästa som fanns just då. Himla, himla illamående. Den där första tiden var som en dimma. Jag var totalt svintrött, jag var jämt kräkfärdig och gick på åksjuketabletter som bara gjorde mig än tröttare. Mitt i alltihop fanns renovering och plugg. Det gick! Hujedamig.

Och där tappade jag tråden.

Det jag skulle komma till var ju det här: "Här står jag vid samma vinbärsbuske, två år senare, tillsammans med mitt barn, det barn som växte till sig i magen då jag levde på vinbär. Så-himla-fint!"