Det där om att man blivit lite extra blödig sedan man fick barn..

.. ja sedan man blev gravid egentligen. Som då man läser på facebook om någons närstående som dött och man börjar gråta även fast man inte ens vet vem människan var. Det känns som jag relaterar hela tiden till hur hemskt det skulle vara om det var någon i min närhet det handlade om. Som den gången då W sov hos sin mormor och morfar och jag stod och grinade i tvättstugan som om han aldrig mer skulle komma tillbaka. Eller som många andra gånger då man hör något hemskt, särskilt om det handlar om barn, åh fy jag blir så illa till mods. Ibland önskar man att man kunde skydda alla från allt hemskt, skydda alla de man älskar från sjukdomar och skador. Det värsta är egentligen vetskapen om att man aldrig är säker, alltid kan det hända något var man än är och hur frisk man än är. Så ska man såklart inte tänka, men ändå gör jag det ibland.

Nej, nu är det bäst den här, vad det låter som, deppiga mamman släpper ifrån sig datorn och går ut på långpromenad med lillebror!

Och så till sist; bara för att även överblommade tulpaner kan vara vackra!