Allt var ju inte rosa moln i leklandet igår. Nej för att jag, min klant, slog i svanskotan då jag åkte rutschkana med William. Det var en madrass nedanför som liksom flög iväg när jag kom dundrandes. Att mamma fick med min känsla på bild, ja jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det (att jag ens visar den liksom!? Men man ska väl bjuda på sig själv?). Hon stod skrattade åt bilden hon fick och sa något om att hon tänkt stå och hålla kvar madrassen så den inte skulle åka iväg, men kom på att hon skulle fota och blev tvungen att backa. Tänk om en annan tänkt två steg längre. Att jag pajade svanskotan vid pulkaåkning för sisådär 3,5 år sedan och hade svinont i två år efter och läkaren tyckte jag kunde ha med mig en sådan där ring att sitta på då jag fick ont när jag satt på föreläsningar i skolan (...) det känns ju inte särskilt betryggande.
Just nu gäller det att tänka efter och inte luta på svanskotan när jag sitter, ja för då känns det nästan som jag ska kräkas av smärta. Dumma, dumma svanskota!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna ett avtryck här!