Det blir inte mycket sötare än så här:

Idag lämnade vi vagnen hemma när vi gick till lekparken. William gjorde sitt bästa och knatade på men ville helst stanna efter vägen och dra i grannarnas häckar (ja alltså häckar som i buskar) eller sticka iväg åt ett helt annat håll och stoppa grus i munnen. Det gick varken fort eller smärtfritt men så-hå sött det var. En liten kille som var ute och promenerade alldeles själv (en bit åtminstone). Väl framme i lekparken var det katten som var mest intressant!