En ledsen bebis

På senaste tiden har lilleman gråtit mer än vanligt. Han har helt plötsligt börjat storgråta (läs skrika) och kan hålla på länge och väl. Ingenting man gör hjälper, det som fungerar bäst är att ta av honom kläderna och låta honom ligga naken på skötbordet samtidigt som man pratar med honom. Eller så får man gå runt och vagga honom, absolut inte sitta ner.

Värst var igår. Då var vi borta dessutom. Han vaknade upp i vagnen och skrek i 1,5 timme och det spelade ingen roll vad jag gjorde. Så åkte vi hem, han somnade i bilen men vaknade när vi kommit hem och fortsatte skrika. Då fick Gustav ta honom. Jag var helt färdig. Jag hade kämpat på så länge redan. Det är jobbigt att han gråter samtidigt som det skär så i mammahjärtat. Jag blev så frustrerad. Så när han fortsatte hemma låg jag och grinade i sängen medan Gustav fick lillen på bättre humör. Så kändes det bättre även för mig och Gustav lade hon om bredvid mig i sängen och äntligen ÄNTLIGEN tog han bröstet! Resten av kvällen gick det bra. Han har lite lättare att ta till tårar än han brukar. Men han är glad och busig som vanligt för det mesta.

Jag vet inte vad det beror på. Kanske är det helt enkelt ett utvecklingssprång, kanske har han ont i magen, eller tycker han inte att mjölken räcker till riktigt? Han har börjat bajsa lite mer sällan så det verkar ha ställt om sig lite i magen. Han har även ammat mer på sista tiden och vaknat hungrig med tätare mellanrum än vanligt under natten. Kanske rinner mer mjölk till snart så han blir mer nöjd? Jag vet inte alls. Han är inte sjuk längre så det beror inte på det. Kanske har han tänder på väg? Det som känns bra är att det inte är något allvarligt, för han är ju som sagt glad för det mesta och har fått ett sådant här "anfall" ungefär 1 gång om dagen under den senaste veckan.

Lille pluppen, du är min älskade lillprins!

/Maria - iphone