Den här är väl visserligen inte jättegammal i stil med 1800-tal, men den är gammal för mig. Den här sockerströaren var min mormors, och precis som alla saker jag har som var min mormors så är den otrolig vacker i mina ögon. Jag får en alldeles speciell känsla i hela kroppen när jag använder eller tittar på mormors gamla saker. För hon var alldeles otroligt speciell, världens bästa. Det var hon jag skulle gifta mig med när jag blev stor och jag kan fortfarande minnas hur det kändes att pussa hennes kind, krama henne och hålla hennes hand. Undrar om det är för att mamma känns precis likadan. Jag var mormors lilla piga och saknaden är fortfarande så överväldigande att jag kan börja gråta hysteriskt med en tung och tjock klump i bröstet bara av att tänka på henne. Fast det var över 10 år sedan. Underbara vackra mormor med hennes gamla underbara vackra saker!
Blir så rörd av det du skrivit om mormor... Hon var verkligen världens bästa, den snällaste, underbaraste man kan tänka sig... Saknaden är stor! Å du var verkligen mormors lilla piga och ögonsten... Puss på dig!
SvaraRaderaJag förstår dig till fullo, jag har turen att ha mina morföräldrar kvar i livet.. Dock kan jag inte hälsa på dom lika ofta som jag skulle vilja :(
SvaraRadera<3