En spontan tanke: Nej det kan inte vara sant, har han verkligen varit så här liten!?
Så får jag nästan lite panik. Det gick så fort, den lilla bebisen bara försvann. Nu är han ett litet monster, ett sött monster, ett underbart, gosigt och busigt monster. Tänk om varje dygn hade ett par timmar till, ett par timmar till att bara mysa i stunden och känna den där lyckan över att ha väldens finaste barn! För det har vi ju alla. Och alla håller vi väl med om att ett par timmar till hade suttit himla fint!?
Liten som en docka! När jag ser så små bäbisar säger jag att Elly aldrig har varit så liten, men det måste hon ju ha varit...
SvaraRaderaJa det var nog så små, fast man kan knappast komma ihåg det!
RaderaAngående hjärte-inlägget. Klart du är en av mina finis-läsare! Jag har nästan bara fina läsare - och några få puckon - men dom är jag rätt bra på att ignorera.
SvaraRaderaMen vad du är söt!!
Radera