Surighet

Idag har det varit en sådan där dag, en sådan riktigt dryg dag då jag varit på helt otroligt dåligt humör utan att veta varför. Jag blir liksom sur, ledsen eller arg för ingenting. Och så vet jag inte varför och bara avskyr den där irriterande känslan jag har i kroppen. Det värsta är ju att den här stackars sambon jag har får ta skiten. Det är liksom han jag blir kort mot, fräser mot eller grinar åt. Han fattar ingenting och frågar hela tiden om det är något. Men det är det inte, jag vet inte vad det är och jag får så dåligt samvete, för den stackars fina karlen hade inte förtjänat min surighet. Jag vet inte hur många gånger jag sagt förlåt åt honom idag för att jag blivit sur. Som den lyckans ost jag är säger han att det är okej och ger mig en puss.
Och nu, nu ska vi kika på något avsnitt innan sängdags. I morgon väntar en hel dag i skolan för första gången på jag-vet-inte-hur-länge. Det blir nog bra, och förhoppningsvis är jag på bättre humör då..