Nu får mamman sin bebis tillbaka!

Då var de tre ruskigt långa dagarna i skolan till ända. Så långa kanske inte alla tycker att de var, men när man inte är van och samtidigt går och längtar efter sin bebis, ja då känns de väldigt långa. Jag har varit så himmelens trött varje kväll och haft en fruktansvärd huvudvärk. Men, det har ju varit så roligt! Vi har gjort sådant jag tycker är roligt och inspirerande och jag har fått göra det tillsammans med ett sådant härligt gäng. Särskilt två underbart goa tjejer som jag fått så himla fin kontakt med. Idag var det så man inte ville säga hejdå, vi kommer ju antagligen aldrig att ses igen. Eller jo, via webcam några veckor till framöver såklart!

Men kunde du inte haft med dig W till skolan? kanske någon undrar. Nej, det gick faktiskt inte. Han är inte stilla en sekund, han ska krypa runt, resa sig mot allt, gå längs allt, riva i allt, ta allt som jag håller på med, prata massor högt och tydligt och skrika och gråta om han inte får som han vill. Med tanke på att det vi gjort i skolan har handlat om bild, ljudskapande och gestaltande så hade inte det fungerat. Vi har gipsat, målat, gjort "konstverk" av papier maché, animerat, fotat, skrivit manus, filmat, berättat med hjälp av ljud osv. så hade det helt enkelt inte fungerat. Ni kanske precis som jag kan se en vild unge inlindad i allt från gipsbindor, silkespapper, tapetklister och akrylfärg till massor av skrik på varenda ljudfil framför er. Ja, det hade inte fungerat hur gärna jag än ville det. Det hade iofs antagligen sett rätt kul ut, fast den här mamman hade garanterat fått underkänt eftersom hon inte kunnat göra något annat än att springa efter sin bebis. Hähä. Tanken var ju god i alla fall.

I morgon, då har jag bara hemstudier och ska njuta av varje sekund med min lilla prins!