söndag 30 oktober 2011

Förlossningsenkät

Denna enkät hittade jag inne hos Jos!

1. När fick du reda på att du var gravid?
Den 7:e augusti 2010.

2. Hur gammal var du?

Jag var 22 år.

3. Hur tog din partner det?
Han blev jätteglad men hade precis som jag svårt att förstå att det var på riktigt. Vi vågade inte riktigt hoppas för mycket på grund av mf:et vi fått ett par månader tidigare.

4. Mådde du mycket illa?

Ja usch och fy! I vecka 6 började illamåendet. Jag kräktes inte så ofta men mådde så illa och fick lov att äta åksjuketabletter. Dessa gjorde att jag blev mer zoombie-trött än jag redan var. Så, jag mådde mest bara illa och var jättetrött!

5. Var du känslig?
Hehe. Ja det kan man nog säga. Jag tackade till och med ja till en försäkring som en telefonförsäljare ringde om. Vi behövde den absolut inte och skulle inte ha den, men jag kunde inte säga nej för jag tyckte synd om telefonfölsäljaren. Efter jag lagt på luren ropade jag gråtandes efter Gustav för att berätta vad jag hade gjort och var då istället ledsen för att jag tagit försäkringen. Dock sa jag upp den så fort vi fick hem pappren.

6. När kände du bebisens första sparkar?
Det var kring vecka 17-18. Små duttar långt där inne. Underbart!

7. Var du ofta orolig?
Ja, jag var orolig mest hela tiden. Fram till ultraljudet mådde jag jättedåligt och sov knappt för jag var så orolig. Sedan kändes jag ju bebisen varje dag och då behövde jag inte känna mig orolig.

8. Sparkade bebisen mycket?
Haha, jajamensan! Men det jag kommer mest ihåg var hur han formade om hela magen genom att trycka sig ut och röra på sig. Och sparka såklart!

9. När började du läcka bröstmjölk?
Jag läckte aldrig bröstmjölk, inte ens när jag klämde så fick jag ut något. Vilket fick mig att tro att jag inte skulle kunna amma. Men, jag har massor av mjölk!

10. Fick du bristningar?
Om jag fick! Tigerränder all over the place! Men, det gjorde inte så mycket, de fanns ju där på grund av lille W som låg i magen.

11. Blödde du någon gång?

Nej.

12. Hur många ultraljud gjorde du?
Tre. Ett RUL i vecka 18, ett UL på grund av att jag känt lite fosterrörelser i vecka 40, sedan ett UL när jag skulle komma in på undersökning i vecka 41+3.

13. Hur ville du att din förlossning skulle se ut?
Jag hade ju såklart allra helst velat föda vaginalt. Men det blev akut kejsarsnitt. Sen hade jag tyckt om att ha lite längre mellanrum mellan värkarna. 20 sekunder var inte mycket tid att ta igen sig på, särskilt inte när nästan varje värk tog om 2-3 gånger.

14. Hur började din förlossning?
Vid kl. 21 på kvällen var jag och Gustav ute och gick då det började sippra vatten. Efter det kom värkarna smygandes till att bli djävulska (se ovan).

15. Hur många timmar tog förlossningen?
Från det att vattnet gick tog det 12 timmar till det att William kom ut ur magen via kejsarsnitt.

16. Födde du vaginalt eller kejsarsnitt?

Som sagt, kejsarsnitt.

17. Hur mycket var du öppen när du kom in?
Första gången inget alls i princip. Så vi åkte hem och när vi kom in igen efter några timmar var det nog 3 cm.

18. Vilken bedövning tog du?

Lustgas i första hand. Men på grund av att jag hade så fruktansvärt ont av värkarna, i princip konstant ont, så fick jag Epidural som de sedan bara kunde fylla på när det var dags för kejsarsnitt. Bedövad från under brösten och ner. Det var läskigt!

19. Dragen med sugklocka?

Nej.

20. Hur lång tid tog det att krysta ut bebisen?
Om jag vänder det till, hur lång tid det tog att göra ett kejsarsnitt så var William ute på två minuter. Sedan skulle ju jag sys ihop vilket tog lite längre tid.

21. Blev det komplikationer?
Nej inte direkt. Akut kejsarsnitt är väl kanske en komplikation i sig, men för att ha gjort det så läkte allt exemplariskt!

22. Vad tyckte du var jobbigast?
Att jag aldrig kunde andas, värkarna var så fruktansvärt intensiva. Sedan var det ju lite jobbigt att det blev kejsarsnitt, men jag accepterade det direkt. Allt för bebisens bästa var det jag var inställd på.

23. Var du rädd för något?

Att något skulle hända med bebisen.

24. Skrek du?
Haha, jajamensan.

25. Hur många var inne i förlossningsrummet?
Det var jag, underbara Gustav, barnmorskan och undersköterskan. Sedan mot slutet var det tre olika läkare där.

26. Hade du någon nära med dig?
Gustav! Stackaren fick lida. Vid varje värk sträckte jag ut armen och klämde på det första jag kom åt. Han var inte alltid beredd med handen...

27. Fick du sys?
Ja, magen syddes ihop efter kejsarsnittet.

28. Vilken vecka födde du i?
42+0. Äntligen kom det igång!!

29. Vad var vikt och längd på bebisen?
Han var 51 cm lång och vägde 3920 gram. Lille pluppen där!

30. Ammar du?
Jajamensan!

31. Hur gammal är bebisen nu?
På fredag blir han hela 6 månader gammal!

32. Vad tyckte du om förlossningen?

Den känns mest som en dimma och blev ju inte alls vad jag tänkt mig. Mest förundrad var jag över hur värkarna kändes, det var inte alls vad jag hade förväntat mig!

33. När kommer nästa barn?

Vi hoppas att det kommer ett barn till om sisådär ett par-tre år! :)

3 kommentarer:

  1. Ah shit, förlossningen alltså! Kändes det snopet med snitt efter alla värkar eller blev det mer som en befrielse att slippa dem? jag tycker också att förlossningen känns som en dimma när jag tänker tillbaka på den, allt blev ju så konstigt!

    SvaraRadera
  2. Oj, förstår att det måste ha varit oroligt i början. och tänk vad märkligt det är med förlossningar ändå, det går verkligen inte att förbereda sig på hur det kommer att bli. Skönt att du kunde acceptera att det blev snitt. Jag är så väldigt rädd för kirurgiska ingrepp så jag hade nog fått mer än lovlig panik, fast så kanske man inte ens hinner tänka när det handlar om ens lilla bebis.

    SvaraRadera
  3. Fifi: I det ögonblicket kändes det nästan befriande att slippa gå igenom den där hemska smärtan igen. Samtidigt som jag var rädd eftersom jag aldrig blivit opererad förut. Det som känns mest så här i efterhand är att det känns som jag blev "snuvad" på förlossningen, jag fick ju inte trycka ut ungen så att säga.

    Jos: nej man kan absolut inte föreställa sig hur det ska bli för så blir det då rakt inte. det enda jag var fokuserad på var att vara avslappnad. Eftersom bebisen var stressad ville inte jag göra det värre för honom genom stressa upp mig. Jag fick så mycket beröm av all personal för att jag var så lugn. :)

    SvaraRadera

Lämna gärna ett avtryck här!