Kom på att jag inte visat några bilder alls från då William kom till världen. Som ni vet slutade det med ett akut kejsarsnitt, men sen låg han där på mitt bröst. Lillskroten. När jag hörde hans första skrik började jag gråta av lycka. Vår bebis!
Nu har vår bebis blivit så stor! Han kan så mycket. Sitta, stå när han har något stöd att hålla sig i, rulla från rygg till mage, backa i gåstolen, digga med huvudet när man sjunger, vara snabb som tusan för att få tag på det han vill ha. Han kan helt enkelt så mycket att jag inte ens orkar rabbla upp allt här! Jag är så stolt över min lille kille och jag älskar honom så mycket att det känns i hela kroppen. Och jag ser så mycket fram emot alla år vi har framför oss, allt han kommer att lära sig, allt vi kommer att hitta på. Familjelivet är verkligen lycka! :)
Lillskrot växer så det knakar!
/Maria - iphone
Oj, ett halvår redan! Kul att du nämner att även föräldrarna utvecklas, för även om det inte händer lika mycket med oss på ett halvår, så förändras vi ju också!
SvaraRaderaFifi: Ja, tiden går så himelens snabbt! Ja, vi utvecklas ju också och lär oss massor! :)
SvaraRaderaSäger grattis i efterskott :) första året verkligen rusar förbi, tänk att dom föds och är i princip hjälplösa och så bara lär dom sig allt steg för steg. Så himla mäktigt att man får vara med :)
SvaraRadera