söndag 6 november 2011

Skrika, skrika, skri-i-ka

Härhemma är det någon som blivit som förbytt. Det lille monstret bara skriker och skriker. Inte ledsen-skriker. Utan skriker bara för att han kan, bara för att han vill. Han tar i också, så mycket han bara kan och tills han är helt röd i ansiktet. Det bara skär i öronen. Vi kan med ett lugn konstatera att det inte är något fel på lillens ljudresurser i alla fall!

Mvh
/jag_ har_tinnitus_88

3 kommentarer:

  1. Välkommen i klubben! Elly har dock dragit ner på den sortens skrik på sistone. Puh! Fast nu skrikgråter hon ibland när hon inte ser mig istället...

    SvaraRadera
  2. Så jobbigt med massa skrik. Hoppas han lugnar sig.
    Kramar

    SvaraRadera
  3. Hihi, vi har också nyligen stigit in i den där fasen.

    SvaraRadera

Lämna gärna ett avtryck här!