Efter William somnat satte jag fart med att slå in hans julklappar. Det blir inte så mycket i år, några små grejer som jag hoppas han gillar. Sådant som kläder eller saker till hans rum känns liksom onödigt att spara till julklapp. För det är ju inte han som reflekterar över att han får det, utan det är det ju bara en själv som gör. Ett exempel på hur han inte bryr sig om sakerna han får just nu har vi från förra veckan, då W's farfar hade med sig en present åt honom. Snöret var kul, och att slita lite i pappret eller slå på paketet. Men själva innehållet ville han inte ens titta på förrän vi tagit bort både papper och snören! Haha. Till nästa jul blir det nog något helt annat! :)
Men att få slå in julklappar till sitt barn för första gången, det var stort! Känslan att sitta där och slå in de små sakerna och skriva lapparna där Mamma och Pappa önskar sin son William en god jul, aah det var häftigt! Jag kommer ihåg hur mamma brukade ropa till mig och min bror att "Nu får ni inte komma in i köket!!" och så satt hon där inne med allt presentpapper och snören och slog in julklapp på julklapp. I år fick jag känna mig som henne. Det var nästan så jag fällde en glädjetår eller två där jag satt och skrev lapparna till paketen! Underbara onge!
/Maria - iphone
Det är ju så fint att de kan bli så glada över små saker som snören, att de inte kräver dyra presenter för att bli glada och så!
SvaraRaderaFifi: Ja verkligen! Tycker det är underbart när de sitter där och pillar!
SvaraRadera