Aj, aj och blåmärken

En sådan där nackdel med att William är så pass rörlig nu är att han gör illa sig så ofta. Han tappar taget eller glömmer bort sig och så bara på en sekund: "Pang!" följt av ett "Uuuäääääääh!" och så tar han fram den ledsnaste minen han har och sträcker upp armarna emot en.
Man sitter bredvid och tittar på honom där han står och grejjar men ändå hinner man inte med. Igår gjorde han världens vurpa då han stod vid vardagsrumsbordet. Han tappade taget med händerna och tog emot sig mot kanten med kinden, jag skyndade mitt bästa för att fånga upp honom, men istället ramlade han ner på golvet under bordet och landade på ansiktet. Ååh, då blev han JÄTTEledsen! Stackars bebis. Resultatet blev ett sisådär 2 cm långt blåmärke på kinden och ett stort slag mot mammahjärtat. Kanske att man kan slappna av när man vet att han har mer styrsel på kroppen..?


Den suddiga bilden bjuder jag på!