Om den där nervositeten..

Ja den börjar göra sig påmind på riktigt nu. Nervositeten inför att börja studera igen. Jag tycker att det ska bli jättekul. Kul att göra något annat än att "bara" ta hand om hemmet och vår son, utan även få fortsätta att utbilda sig och använda "huvudet", så att säga.
Det som däremot gör mig himla nervös (för det hade jag faktiskt inte varit i vanliga fall, inte för en sådan här kurs) det är att jag ska läsa på distans för första gången. Alltså ska seminarier osv ske via nätet, mick och kamera (alla vet väl hur snygg man är i en webcam liksom). Men det får man säkerligen kläm på ganska snabbt, jag menar hur många där ute studerar inte redan på det sättet.
Men sen var det den andra saken, det största egentligen. Det är att jag samtidigt som jag läser en kurs på 100% ska fortsätta vara hemma med William. För G studerar ju också och han har längre tid kvar innan han blir klar än vad jag har och vi vill ju helst inte stoppa upp det. Men jag tänkte så här att en distanskurs går nog bra, det är väl något seminarium i veckan och så är det mest föreläsningar och hemstudier.
Det var inte riktigt så.. Igår fick jag tag på schemat, vi har inte en enda föreläsning, däremot är det seminarium nästan varje dag och annars är det att man ska träffas i seminariegruppen utan läraren för olika uppgifter. Hej och hå vad bra det ska gå liksom!

Jag och Gustav ska jämföra våra scheman, han ska nämligen ha praktik hela perioden som jag pluggar. Sen så ska mamma hjälpa mig att vara barnvakt så ofta det går. Men det kommer nog bli flera gånger som W får så lov att vara i bakgrunden under mötena. Sen hur bra man kan koncentrera sig då han kryper runt och reser sig mot saker, ramlar och slår sig. Ja det återstår att se. Planen är att hålla till i Ws rum och stänga dörren. Där finns inga "Aj,aj"-saker och så vet jag var jag har honom.

Min kurs sträcker sig bara över en halv termin, vilket är ganska bra eftersom jag kan använda den andra halvan för att ta igen rester (om det skulle bli några). Sen har jag bara en termin kvar, höstterminen och C-uppsats. Jag kan i alla fall se målet nu!

Åh, jag är så nervös, för det ska ju bli så kul samtidigt som jag är så orolig över om det kommer att fungera. Men det tror jag det gör. Det ordnar sig alltid heter det väl? :)