Soffläge

När jag gick upp ur sängen i morse kändes fogarna mycket bättre, jag tänkte "Åh, vad skönt det kanske inte är så farligt ändå". Så gick jag runt lite på övervåningen, gick på toa och så. Skulle sedan gå ner och göra i ordning frukost och det blev bara värre och värre. Smärtan kommer tillbaka på en gång om jag rör på mig för mycket. Har åtminstone fått i mig frukost och lyckats ta en dusch och klätt på mig, men kämpigt var det. Om ett tag kommer mamma hit med lunch så vi ska äta och mysa lite. Skönt att inte behöva vara själv hela tiden när det är så här illa (Gustav är på praktiken).

Ringde barnmorskan idag och hon lät lite orolig och sa att jag måste ta på mig stödbältet så fort jag inte ligger eller sitter. Drygt när man ska resa sig, ta på stödbältet, gå några meter till toaletten, ta av stödbältet, kissa, sedan ta på stödbältet igen, gå tillbaka till soffan eller sängen, ta av stödbältet och lägga sig. Men det får helt enkelt vara så nu, det känns faktiskt att det ger lite stöd när jag är uppe och går så det är värt det! Barnmorskan frågade flera gånger om jag känner något i bebismagen, om bebis sparkar som vanligt osv. Men jag är faktiskt inte orolig för bebis, han rör sig som han brukar och jag har inte ont i magen utan det känns att det är i blygdbenet. Barnmorskan ville i alla fall att jag skulle ringa sjukgymnasten så jag kan bli undersökt och få lite hjälp, så det har jag gjort och de ringer upp senare så får vi se vad de säger.

/Maria