Idag skuttar vi in i graviditetsvecka 41. Idag är vårt beräknade förlossningsdatum, men än känns det som bebis är långt borta. Det här är det magiska datumet vi längtat efter i nio månader och som alla andra blivande föräldrar hade man hoppas på att bebis kanske ville kika ut liiite tidigare. Barnmorskan sa igår att det är bäst att ställa in sig på två veckor över tiden, det blir ofta så menade hon. Just nu känns allt lite hopplöst och man blir såklart avis på alla som har sitt Bf datum långt senare än en själv men som ändå får bebis före. Men bebis kommer ut när han är redo och jag får kämpa med att inte gräva ner mig på grund av väntan. Det som får mig att stressa ner och känna mig lugn och lycklig är tanken på att det nu faktiskt finns ett slutdatum. Inte bara Bf datumet som är ett "kanske", utan ett riktigt slutdatum då man senast sätter igång det hela. Jag tror att man får vänta högst 17 dagar efter Bf här, så länge allt ser bra ut där inne. Och det är ju inte så många dagar. Jag får tänka positivt, det kommer i alla fall en bebis, det är på riktigt. Jag ska inte vara gravid i evigheter! :PSå här står det på 1177.se: Efter vecka 40 växer barnet fortfarande, fast inte lika snabbt som tidigare. Vikten är oftast mellan 2900 och 4700 gram och längden mellan 48 och 56 centimeter, men kan variera mer.
I förrgår på kvällen var jag och Gustav ute och gick vår vanliga promenad och jag fick för första gången riktigt kraftiga sammandragningar. Hela livmodern kändes jättehård och det blev ett tryck neråt samtidigt som det faktiskt gjorde lite ont. Jag fick även känslan av ett brett band runt magen och ryggen som värkte. Detta fortsatte ganska regelbundet men när vi kom hem lugnade det ner sig så vi gick ut och fortsatte gå vilket gjorde att det hela startade om igen. Vi var ute på en timmes promenad och det har jag inte varit på länge på grund av min onda foglossning, med ont i fötter och knäna la vi oss sedan i soffan där jag fick fotmassage av underbara Gustav. Men allt slutade igen. Dock kändes det som ett stort framsteg, det var ju mycket kraftigare än vad jag tidigare känt och bra träning för livmodern! :)
/Maria
Åhhhh, Mia, snart, snart, snart är du och Gustav världens bästa föräldrar! Försök att VILA så mycket du bara kan och orkar nu, du kommer att behöva varje uns av styrka och kraft om bara en liten tid. Då det är DAGS!
SvaraRaderaJag håller alla tummar och tår och vet att det kommer att gå hur bra som helst!
Stor kram till er!
Hej! Kikar in här lite då och då och måste säga att jag blir nästan lite avis på fina huset och bäbis på väg. Jätteroligt att allt går så bra för er!
SvaraRadera/Veronica, från ped.1-klassen.